Foto: Pexels.com
Texten är skrevet av og baserad på en sammanfattning av en systematisk litteraturöversikt genomförd av Emilia Jelk & Sarah Pontén. Studien är en magisteruppsats vid Medicinska fakulteten på Lunds Universitet, 2023.
Introduktion
Trauma är en av de vanligaste orsakerna till mortalitet och morbiditet världen över. En person utsätts för en plötslig och allvarlig händelse som kan ge livshotande skador och sätter press på vårdpersonal för ett snabbt, effektivt och säkert omhändertagande. Det handlar om att rädda liv, och det fort.
På minimalt med tid förväntas personal inom hälso- och sjukvård ha identifierat och åtgärdat livshotande skador. Men i flera fall av traumaomhändertaganden har individen – människan bakom skadorna – som blivit utsatt för traumat helt plötsligt blivit bortglömd. En systematisk litteraturöversikt genomfördes för att beskriva patienternas egna upplevelser av traumaomhändertagandet i det akuta skedet. Denna text är en sammanfattning av fynden från studien.
Vården ska ges utifrån patienterna
Personcentrerad vård har kommit att bli en stor del av sjukvård så väl nationellt som internationellt. Modern sjukvård ska bedrivas på sätt som gör att patientens självbestämmande respekteras samtidigt som behov av trygghet och säkerhet tillgodoses. Detta ska inte bortses när det kommer till traumapatienter. Traumapatienten drabbas av allvarliga och svåra kroppsskador vilket gör att de också blir mer sårbara psykiskt. Osäkerheten och oron över den kroppsliga skadan ihop med starka smärtor ökar kroppens stresshormoner som kan påverka återhämtningsförloppet och öka risken för komplikationer.
Foto: Sarah Pontén
Traumaomhändertagandet
En patient som blivit utsatt för trauma får initiala omhändertagandet på prehospital nivå, på olycksplats och i ambulans. Fort ska de sedan fraktas till närmsta trauma-sjukhus var ett traumateam står på akutmottagningen, redo för mottagning och fortsatt vård av patienten. Vilka som ingår i ett traumateam varierar men brukar till antalet vara minst sju, för att sedan kunna tillkomma ytterligare. Handläggandet på akutrummet vid traumaomhändertagandet är framtaget utifrån ATLS-konceptet och teamet arbetar systematiskt enligt A-E. Flertalet åtgärder sker simultant med vårdpersonal på alla sidor om patienten.
Vårdpersonalen som omhändertar traumapatienter kan inte påverka vilka skador som personerna har utsatts för, däremot kan de påverka omhändertagandet genom bemötande. En patient som får information och upplever omhändertagandet som lugnt och tryggt är en patient som får bättre återhämtning i “efterskedet”. Trots bevisen som finns för hur viktigt bemötande är även i urakuta situationer finns det många patienter som upplever sig bortglömda och dehumaniserade vid traumaomhändertagandet. Genom intervjuer med patienter som blivit utsatta för trauma framkommer det historier var patienterna upplevt sig sedda och delaktiga, men var andra har känt sig utanför och ensamma, trots det svärmande antalet människor runtom.
En god upplevelse trots en skrämmande situation
Foto: Unsplash.com
Traumapatienterna som kände sig sedda, delaktiga och respekterade gav goda upplevelser och minnen från omhändertagandet. Genom små åtgärder från vårdpersonal som att hålla handen och tala i lugn ton och takt kunde patienterna känna sig lugna och trygga, även i den mest otrygga av situationer. Att kontinuerligt få information om vad som händer och varför det görs visade ge patienter en känsla av att de får vara delaktiga i vad som händer i deras vård. Men även hur kommunikationen sker inom traumateamet kan spela roll för patienternas upplevelse. Ett sammansvetsat traumateam med god kommunikation mellan medlemmarna känns tryggt och säkert samtidigt som snabba åtgärder ger uppfattningen om en kompetent personalstyrka.
Att vara i centrum men samtidigt utanför
Foto: Unsplash.com
Alla patienter utsatta för trauma upplever starka fysiska känslor, i form av smärta och obehag. Skadorna gör ont, och ofta är det smärtor som de aldrig upplevt tidigare, samtidigt som de tvingas ligga på eventuellt hårda spineboards och vara fastspända under längre tider. Många traumapatienter berättar om otillräcklig smärtlindring samtidigt som biverkningarna av starka läkemedel upplevs obehagliga med ljud- och ljushallucinationer.
Patienterna upplever ofta att vårdpersonalen inte pratar med dem och istället förs dikussioner om dem, vilket ger känslor av utanförskap. Vårdpersonalen kunde vara stressad och då te sig som att de inte brydde sig om patienten, människan, alls. Patienter har till och med gett vittnesmål om att de kände sig dehumaniserade och att traumateamet öppet diskuterat mellan varandra om huruvida patientens liv varit värt att rädda. Osäkerheten och okunskapen om sina egna skador bidrar också till att traumapatienterna känner sig rädda och otrygga. De kunde även känna sig plötsligt övergivna och ensamma när de gick från exempelvis ambulans till akutrum eller från akutrum till röntgen, operation eller inläggning.
Stora händelser ger starka upplevelser
Historierna som sammanställts i vår studie har hittats från olika delar av världen, var omhändertagande och rutiner kan se olika och skilja sig åt. Trots detta var det tydligt positiva eller negativa upplevelser som beskrevs. Det är vanligt att vid kvalitativa studier finna just detta, att undersökningsgruppen som deltar är de med starkare positiva eller negativa upplevelser som vill dela med sig, medan patienterna i mellanskiktet faller bort. Andra faktorer som kan avgöra traumapatienternas upplevelser av omhändertagandet är typen av traumascenario. Majoriteten av undersökningsgruppen som sammanställts var patienter i singelolyckor. Vid ett masskadescenario kan traumapatienterna uppleva andra behov, såsom att känna tillhörighet och gemenskap med de andra som skadats i samma händelse. I ett sådant scenario kan också resurserna som verkar överflödiga vid singelolyckor istället bli knapphändiga och otillräckliga.
Konklusion
Vi sammanfattar med att konstatera att stora traumatiska händelser ger starka upplevelser – och att vårdpersonalen kan påverka dessa åt positivt eller negativt håll. Trots tidspressen och åtgärderna på de livshotande skadorna kan enkla medel bidra till att trygga patienten i en obehaglig situation. Att patienten känner sig sedd, delaktig och får rätt information är nästan lika viktigt för att minska komplikationer som ett snabbt och effektivt fysiskt omhändertagande.
Hela magisteruppsatsen/studien kan läsas här:
Patients experiences of trauma care in an emergency setting
Se også tidligere nyhetssaker som berører samme tema:
